Är magbesvären stressrelaterade?

Fråga

I februari 2008 blev jag akut sjuk. Inom loppet av 1 timme blev jag illamående, yr och hade två kräkningar. Det gick över på 3 timmar. I april 2008 vaknade jag på natten med hemska magsmärtor. Sjukdomstillståndet kändes som början till maginfluensa men jag hade inga kräkningar eller diarré. Jag sökte akut vård eftersom jag trodde att det kunde vara hjärtat. Man hittade ingenting men jag fick remiss för gastroskopi samt omeprazol. Gastroskopi gjordes efter en vecka och man konstaterade att magmunnen inte stänger. Jag har dock inga sura uppstötningar. Nu kan jag härleda varför jag inte kan stå böjd, jag har värk under bröstbenet, kan inte ens hålla armarna i kors då det ömmar, jag mår illa och är trött men jag jobbar med detta. Jag äter omeprazol men i vintras hjälpte det dock inte. Jag åt omeprazol vid behov under en och en halv månad och sökte därefter läkare som sa: "Vill du operera dig?". Inte sjutton vet jag. Det slutade med att man ville kolla upp vissa värden t. ex. lever, B12 och avföringsprov. Alla värden man tog var bra, man fann dock lite blod i avföringen som enligt läkaren kan vara från hemorrojder. Borde det inte bli på papperet då för jag har inget sett utan enbart lagt märke till att avföringen är mörkare. Jag har varit uppblåst i magen och allmänt konstig. Vi rådgjorde och jag skulle äta omeprazol under 1 månad, vilket jag inte gjorde då jag kände mig bättre efter ett tag.

Jag skall nu ut och resa ensam med jobbet för första gången vilket gör mig nervös. Jag får samma sjukdomskänsla, mår illa och det ömmar i magen. Jag tar omeprazol och det hjälper. Men skall det vara så här? Jag har läst att stress inte sätter igång detta men i mitt fall så är det stress som sätter fart på mina besvär. Jag har stressat i 9 år på min arbetsplats, jag är överbelastad och hinner inte med. Jag jobbar heltid och har 5 barn från tonåringar till tvillingpojkar på 6 år. Jag brukar säga att det inte är min stora familj som tar livet av mig, det är mitt arbete. Jag är konstant trött. Att byta jobb är ju inte lätt i dessa tider. Skall man acceptera att man mår så här eller vad gör man? Det känns som man bara är besvärlig när man går till doktorn.

Mona  45

Svar

Det kan mycket väl vara så att det är stressen, som är den stora boven i dramat. En magmun som inte stänger kan definitivt inte förklara mer än delar av dina symptom. Att i det läget operera dig vore ett slag i luften. Som du beskriver dina symptom talar der mest för funktionell dyspepsi. För mig låter det som att du skulle behöva se över hela din livssituation, som låter ansträngd. Jag tror inte att läkemedel är lösningen i ditt fall.