Min historia

Marit, 38 år

Mina besvär började för cirka tio år sedan. Det är konstigt att jag aldrig upplevde det som om jag hade sura uppstötningar. Jag smårapade efter varje måltid och hade svårt att svälja vissa sorters mat. På slutet kunde jag bara äta hårt bröd, chips, choklad och isbergssallad!

Besvären kom i stort sett vid varje måltid, det spelade nästan ingen roll vad jag åt. Stress förvärrade klumpen i strupen – jag brukade likna den vid en pingisboll. Ni kan tänka er hur svårt det var att svälja då! Min vardag var ett helvete. Jag kunde aldrig äta tillsammans med familjen, jag åt efter att de var klara, och att gå ut och äta var det inte tal om. Det kunde ta mig över en timme att få i mig lite mat; jag tuggade, tuggade och tuggade. Jag kunde heller inte dricka något med bubblor i. "Hjärtattackskänslan" kom direkt. Jag fick panik vid varje sväljning.

Min stora räddning var när jag började äta Losec. Vilken skillnad! Det var tur att tabletterna kan lösas upp i vatten, för att svälja tabletterna hade då inte gått. Sedan fick jag förtur till bråckoperation, som bara medförde fördelar för mig. Jag behöver inte längre äta medicin och har börjat kunna äta det mesta. Vissa småbesvär kvarstår, jag måste tugga maten väldigt noggrant och inte stressa, men annars är det bara bra.