Min historia

Carina, 42 år:

Mina symtom uppstod i gymnasieåldern. Jag hade magknip och var omväxlande lös och hård i magen. Ibland fick jag gå på toa flera gånger per dag, ibland kunde magen stå helt stilla i en vecka. Attackerna har alltid följt samma mönster. Först ont, sedan måste jag rusa på toaletten. Diarrén kommer plötsligt och ibland har det varit nära att jag inte har hunnit fram i tid.

Jag sökte hjälp först i 20-årsåldern. Röntgen visade att tjocktarmen var röd och irriterad. Läkaren gav mig rådet att äta kokt mat i stället för stekt och grillad. Jag försökte följa dieten ett tag, men det var svårt. Kokt mat är ju så tråkig!

Först när jag kom till en annan läkare så fick jag diagnosen Colon Irritable. Jag fick en broschyr om sjukdomen, men ingen behandling. Jag har egentligen aldrig fått någon behandling mer än läkemedel att ta vid behov. Det är ett läkemedel som ska lindra diarréerna, men på mig funkar det ganska dåligt. Ibland blir jag till och med sämre av det.

Jag bad min läkare om att få komma till en dietist och fick nej. Men jag har en känsla av att min IBS inte handlar så mycket om maten. Det spelar ingen roll vad jag äter, magsymtomen kommer ändå. Däremot är jag lättstressad och oroar mig mycket, och sedan jag fick mina tre barn har magen blivit värre. När jag har gått hos psykolog och testat kurser i stresshantering så har magen lugnat ner sig, och idag vet jag att symtomen lättar om jag först äter och sedan tar det lugnt en stund. Jag har också funderat på om sjukdomen är ärftlig. Min mamma har problem som påminner om mina.

Jag jobbar på ett behandlingshem för missbrukare, men är idag halvtidspensionerad. Orsaken till det är en kombination av att jag har så kallad regnbågshinneinflammation i ögonen, min IBS och att jag är lättstressad. Läkarna har inte funnit någon orsak till ögonsjukdomen, men jag har på grund av den genomgått olika undersökningar av hela kroppen, inklusive magen. Den har röntgats i omgångar, utan att läkarna har hittat en orsak till varken mina mag- eller ögonbesvär.

När jag tittar på dagens symtombeskrivningar av IBS – som säger att sjukdomen kan ge symtom från andra områden än just mag-tarmkanalen – så känner jag igen flera symtom. Jag är ofta trött och orkeslös och har mycket huvudvärk. Jag har också tidigare medicinerat mot ångest.

Symtomen kommer och går, naturligtvis påverkar de mitt liv. Jag måste alltid planera noga och har svårt att göra spontana grejer. Ska jag gå ut på restaurang och äta börjar jag alltid med att kolla var toaletten ligger. Ibland tvingas jag säga nej till roliga saker. En picknick i det gröna är till exempel inte att tänka på för mig.