Perforation vid ulcussjukdom

Den vanligaste orsaken till perforation i mag-tarmkanalen är perforerat ulcus duodeni följt av ulcus ventriculi. Även ulcus stomale som uppkommer efter en ventrikelresektion kan någon gång perforera men frekvensen har uppskattats till mindre än 5 %.

Insjuknandet vid ulcusperforation är vanligtvis akut med plötsliga svåra smärtor upptill i buken. Ofta kan patienten ange exakt klockslag för insjuknandet. En kemisk peritonit uppstår när magsaft och maginnehåll rinner ut i bukhålan. Bakteriell peritonit uppträder först senare under sjukdomsförloppet, vanligen efter 48 timmar, och orsakas i merparten av fallen av aeroba grampositiva kocker, speciellt streptokocker.

Incidensen för ulcusperforation är mellan 4 och 10 fall per 100 000 invånare och år. Mortaliteten vid perforation tycks öka något eftersom fler perforationer sker hos äldre individer, som ofta har en annan samtidig svår sjukdom. Åldern vid insjuknandet har således stor betydelse för utgången.

Hos 5-10 % av patienter med Zollinger-Ellisons syndrom kan ulcusperforation vara det första tecknet på denna sjukdom. Perforationen kan vara belägen i själva duodenum men jejunal perforation förekommer också. Vid den primära akuta operationen upptäcks nästan aldrig något gastrinom.

Patienter med levercirrhos som drabbas av ulcusperforation löper större risk att perforationen inte upptäcks tidigt eftersom symtom och leukocytstegring är mindre markerade i denna patientgrupp.

Den kemiska peritoniten, som orsakas av läckande magsaft, medför att patienten blir starkt smärtpåverkad, blek och ligger stilla. Vid fysikalisk undersökning finner man défense musculaire i epigastriet. Denna défense sprider sig efterhand till hela buken. Bukmuskulaturen blir maximalt kontraherad och så kallad brädhård buk uppstår.